Variationsteorin

Ögnar lite i Mentorskap i skola och försklola. (Ståhle och Bronäs).
De talar om "lesson study" och "learning study". I mentorksapet tycker jag learning study kan vara en vettig del. Jag läste själv en 7,5-poängare om detta för något år sedan och tycker det är ett bra tankeverktyg. Att tillsammans fundera över de kritiska aspekterna i en inlärningssituation. Var tar det emot och eleven tappar tråden? Hur man kan vrida och vända på det? Kan vi avskilja vad det inte är?Man talar om "dimensioner av variation". Nu jobbar jag jag bl.a. som mattelärare och inom matematiken finns det gott om olika områden som man kan diskutera erfarenheter ur. Att tillsammans tänka i förväg, prova i undervisningen, analysera och testa av. När det gjorts ändrar man på något och provar igen.  Ett bar sätt även om kanske en learning study i full skala inte låter sig göras i mentorsarbetet men tankarna kan bära ett samtal och planerna som smids och provas kan ge struktur.

Varför natten?

Så var examinationsuppgiften Svåra samtal inlämnad. Varför måste det värka fram så länge? Kl 22 klarnade dimmorna och tangenterna smattrade (nåja, om man snabbspolar i ala fall).  Jag tyckte Normells bok var mycket givande för även om mycket var bekant så blev orsak och verkan tydligare. T.ex. att skammen kan förklara så många beteenden.
Engqvists bok blev styvmoderligt behandlad. Den finner jag skäl att återkomma till. Finns mer att begrunda än jag hann denna vända.

Anknytning även i gymnasieåldern

När jag läser Pedagonens inre rum av Normell spelas en inre film upp. Jag tänker på mellanstadiekillen jag kramade/höll fast i mitt knä så de andra fick lugn och ro att skriva en stund. Han sprattlade lite men njöt varje sekund av en tillvaro som han kände han kunde lita på. Även i högre ålder möter jag "undvikande" anknytning, jag hade honom i stöd ett år tills skolan drog in stödet. Från förra årets hjärtliga samarbete till att vagt heja när vi möts. Smärta anar jag både hos honom och mig.

IKT-spaning

I morgon väntar redovisning av våra spaningar. Jag valde att göra en lite video med hjälp av Explain Everything. Krånglade en del på min padda men blev ok till slut. Lärotid som man förhoppningsvis har igen i ett senare skede.

Filmwebbinarie om samtalsmodeller

I eftermiddag såg vi alla gruppers filmer. Av någon anledning kom den film vi skulle se aldrig fram till vår grupp så vår respons blev en improvisation. Det var också ett äventyr att lyssna på filmer som streamades via Adobe Connect. Inte helt lätt är en klar slutsats att dra. Ljudet var ej urskiljbart i många stunder. Men kommentarerna efter och analyserna av de grupper som haft möjlighet att analysera filmerna ihop var givande och hördes bra. Alla grupper hade lite olika upplägg och hade engagerat sig ordentligt. Hoppas vi får möjlighet att se filmerna i vettig kvalité. Alla var eniga om att övning ger färdighet men det gäller att inte göra modellen till en mall som gör samtalet "omänskligt".

Jag tror ett vettigt upplägg hade varit att göra som min grupp. Ladda upp den till Youtube och sen klickar alla bara på länken och ser videon direkt från Youtube. På det viset slipper man också exportera filmen ner till under 100MB som var max storlek på inlämningen i Pingpong. Man kan göra filmen olistad och bara dela en länk ifall man inte vill att hela världen ska se. Lite tråkigt med vår video var att man inte såg hela videofönstret så våra instick med kommentarer syntes inte, vilket var en stor del av poängen med vårt upplägg.

Samtalsfilmen inlämnad.

Vi hade nog tankarna klart för oss när vi samlades för inspelning. Vi spånade vad vi ville ha med och vi var eniga direkt. Som en twist på det hela gjorde vi alla fel på en minut innan vi gjorde som vi tror är bättre. Att samtalsträna ska vara bra sägs det. Visst kunde vi se enstaka detaljer som vi ville rättat till men det härrörde nog mer till ovana att bli filmade. Känns inte naturligt. Nåväl, det ska bli spännande att se de andras filmer.

Snart seminarie om Samtal 4 nov.

Nu närmar sig nästa steg i kursen. På tisdag ska vi diskutera samtalsmetoderna i Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning,och ledarskap (Erik Rautalinko 2007 ) samt Professionell vägledning-samtal som redskap (Kerstin Hägg och Svea Maria Kuoppa 2007).
Både är mycket tänkvärda. Kommer på mig själv se många tankar på pränt som jag inte självt verbaliserat. Samtidigt börjar jag undra om jag bara betonar det jag redan vill få bekräftat? Beskrivningen av de tre stegen i vägledningsmetoden (Professionell väg... s 45) känns klockren för hur jag själv ser på ett gott samtal. Ungefär så arbetar jag med eleverna jag har. Kanske i snabbformat men ändå.

1. Lyssna. Klargöra situationen. Inte bara tills man gissat vart berättelsen ska utan ta in hela talarens version och verklighet. Försöka att inte filtrera. Innan steg 2 försöker man återge en version som talaren kan godkänna eller förtydliga.
2. Vidga perspektiv, konstruera handlingsalternativ och planer. Nya sätt att göra, kunna och vara. Sätta upp mål.
3. Göra en handlingsplan och tänka ut tänkbart stöd för genomförande. Avsluta med en utvärdering av samtalet.

Faran för mig personligen är, precis som författaren utvecklar , att man "gissar" vad problemet består i. Man kanske vill se snabba resultat men oftast tror jag det handlar om pressat tidsschema. I mitt fall ofta med elever men även med kollegor. Någon av oss måste vidare. Med åren förstår jag att det man trodde jag förstod är betydligt mer komplicerat och upplevelser väldigt subjektiva. Det är vist att inte "rush to conclusions". Men jag upplever att det krävs träning och viljekraft att just fokusera på den andre utan att "mitt" ska blandas in. Kanske egot eller självbekräftelsen får stå tillbaka men det är nyttigt som bara den.

Spatt på Blogger

Jag får spatt på Blogger. Att klippa och klistar verkar vara en magisk djungel. Jag kopierar test från ett annat inlägg. Texten ser bra ut men publicerad är hälften svart och hälften vit. Citaten är med bakgrundsfärg som inte går att stänga av. Inga normala reaktioner på standardformatering. Har nån erfarenhet så snälla upplys mig. måste man skriva varje ord varje gång? Varför ser svart test ibland vit ut publicerad och viceversa?

Mentorskap i skola och förskola kap 2

Kapitel 2 Att bli en professionell lärare. Agneta Bronäs

En ny lärare brukar ha problem inom 4 områden: Diciplinfrågor, Planering, Undervisningsnivå och kunskapsmål.(I utredningen SOU2008:52, hänv till Paulin 2007 och Fransson 2006). Jag kan bara hålla med, det är varken lätt för elever eller lärare. Jag tänker ofta som Kirkegaard:

En nyutexaminerad har fullt upp med sig själv och har mycket få receptorer mot en omgivningen av helt naturliga skäl. En mentor kan nog ge lite "quickfix"-ar eller andrum speciellt i början. Små knep som vinner tid i klassrummet eller ger andrum åt en nervös lärare. Också att kunna sätta situationer i ett perspektiv så det inte blir överväldigande. Att bygga relationer är svårt och ofta är en avslappnad hållning med god självkänsla en bra grund. Alla har inte det gratis och givet. Lite "fake it ´til you make it" krävs nog. men man ska inte underskatta ärlighet och sårbarhet som en väg fram. Att upprätthålla diciplinen och få eleverna inse vikten av inlärning är tuffa utmaningar. Kunskap kan inte bara levereras mottagaren måste öppna dörren.

Andra terminen vrids fokus lite även om tidspressen finns kvar och de första vedermödorna troligen inte lagts sig. Mycket tror jag beror på att stela relationer inte mjukas upp i första taget. Först den tredje terminen kommer levers lärande i fokus. Insikt att man inte kan vinna alla elever sjunker in. Man börjar fundera vad man själv gör som påverkar elevers förhållningssätt och inlärning.

Paulin sammanfattar den nye lärarens 3 stora bekymmersområden:

1. Relationella svårigheter
2. Pedagogiskt och didaktiskt arbete
3. Den egna arbetssituationen.

En mentor ska ge stöd på ett yrkesmässigt sätt. Hur kan det ske med tanke på dessa?

Vad är en professionell lärare?

Bronäs diskuterar om lärare har ett yrkesspråk eller inte eller rättare sagt delger diskussioner många för. Men jag lämnar det därhän, det språket hoppas jag utvecklas när vi lärare växer som kollegie. Det är väl dags tycker jag.

Nåväl, 3 saker präglar en profession. Yrkesmässighet, skicklighet och kompetens.

Yrkesmässighet är alla kvalitetere man utvecklar ämneskunskaper, didaktisk förmåga och kunskap om aktuella styrdokument. Men även mer personliga egenskaper på ett mer socialt plan som t.ex. föräldrakontakter. Mentorn kan här utmana och reflektera med adepten. Hur tog eleven emot budskapet, vad förstod de?Vad blev responsen? Vad händer nu? Hur bedömer du det?

Att vara skicklig. Enligt Hattie 2009 är det den viktigaste framgångsfaktorn. men vad är det? Jag tror precis som Hattie att den skicklige läraren känner eleven och hur den lär sig och vad den förstår, kan möta den där den är. Men den skicklige läraren lär sig hela tiden och förstår att den måste det för att vara skicklig. Den skicklige skapar också en trygg inlärningssituation vilket är väldigt viktigt

En kompetent lärare kan rikta undervisningen mot det önskvärda, centrala innehållet. Kan förklara målet med undervisningen och hur man vet att man nått dit.

Men grundkitet är relationerna. Jag gillar citatet från Frelin (2012:43 vad det nu betyder:).

" Man ska inte vara som en kompis men ändå naturlig, inte som en förälder men ändå vuxen, inte privat men personlig och inte som att umgås på fritiden men ändå ha en relation". En utbildningsgemenskap kan det kallas.

Om jag själv sammanfattar en professionell lärare i några meningar skulle det handla om just detta. Att vara bestämd men respektfull, förstå individernas behov och skapa en trygg inlärningssituation. På det kunna förhandla fram ett "inlärningskontrakt" som skapar momentum framåt.

Reflektion talas det ofta om och det är det omistliga för sund utveckling men det som oftast kommer i kläm. Frigjord tid för samtal kan skapa denna fristad där lungor luftas och tankarnas vindlingar kan sorteras och skapa ett lugn och en förståelse och ge känsla av kontroll.

Kapitket avslutas med diskussion om ett "metaforiskt yrkesspråk.". Mycket av kunskapen som gör att kommunikationen med eleverna verkligen fungerar att man är totalt närvarande. Det här lär man sig genom att göra det, inte genom en bok. Ibland sker magiska ögonblick. Internaliserar man dem bygger man sitt kapital för framtiden. Mina gamla vanemässiga beteenden kan utmans och förändras. De yrkesmässiga metaforerna kanske skapas i denna blandning mellan närhet och distans när man möter eleven och reflekterar över ögonblicken.

Alla dessa aspekter av en lärare kan förmodligen aplliceras på mentor - adept som en slags parallellprocess. "It takes one to know one".

Inför webbinariet 21 okt

Tankar/ synpunkter att reflektera över inför webbinariet:

• Hur kan ni hjälpa adepten att få möjlighet att pröva alla delar?
  Alla delar av vad?
  Läraryrket? Det kommer väl automatiskt. Tvingas väl på men kanske man kan vara förberedande.
  Jag tänker på alla ritualer som sker utanför salen med dokumentation, utvecklingssamtal, föräldrakontakter mm. Tänka igenom årets ritualer och förbereda mentalt, inte för att stressa upp utan för att se mönstret och året.att olika saker sker under skilda tider . Konflikthantering kan säkert också vara ett värdefullt samtalsämne.
  Väl i klassrummet finns naturligtvis ett antal saker som behöver stöttas men där är vi alla väldigt olika. För någon är det detaljplanerin eller översiktsplanering. En annan kan behöva reflektera mer kring sitt bemötande. Eller hur man tolkar elevers signaler.  
• Vilka erfarenheter/ kunskaper kan du bidra med?
  Tar frågan personligt inte som allmänt kring en mentor. Jag tror jag och de flesta har upplevt det mesta som händer en ny adept. Har jag stora öron nog finns det anade och oanade erfarenhetrer. Långtidplanering är inte min styrka men jag har känsla för nuet,  eleven och gruppen. Bemötande och konflikthantering är  två andra styrkor. Erfarenhet av att vara flexibel i olika situationer.  Hurman gör ett föräldramöte bekvämt eller utvecklingssamtal som syftar framåt i omsorgsfylls atmosfär.
• Vilka är dina egna förväntningar?
  Även om uppdraget finns för adeptens skull vill jag också  utvecklas. När jag också blir mentalt och emotionellt stimulerad och engagerad  sker symbiosen i dess bästa form, mutualism för att tala ekologiska.
  Adepten måste inte hålla med om det jag säger men ska vilja mötas i frågan och reflektionen. Viljan att mötas och göra något bra är en grundbult. Det är kanske den stor skillnad mot elev-lärare. Här är båda professionella.
• Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med adepten?
  Det är en tuff nöt att knäcka. Jag tror man får vara på rektor eller schemaläggare så fort det andas schemaläggning. Ofta uppstår låsningar, sånt här måste planeras in. Luckor kan var extremt svåra att hitta och hamna på onaturliga tider.
• Kan du vara långsiktigt engagerad?
  Annars vill jag helst  inte vara med. Kortsiktiga insatser saknar naturligt ofta djup och lämnar mig tröttare än innan.
• Vilka hinder/ dilemman kan ni se i detta uppdrag?
  Antar att det här är gruppens gemensamma tankar. Mina personliga tankar är att mötena hamnar på tider då energin är låg efter hårda pass ed. och då kan det bli jobbigt.
  Dilemman jag kan tänka mig att adepten kommer på kant med sin klass eller inte hittar rätt i relationen. Kanske uppstår stress hos adepten och frustration/ilska hos eleverna. Ska man interagera med klassen? Det händet en ämneslärare som hade min klass och ett par till. Jag var inte mentor, hen hade ingen alls. Men i samtalet om min klass blev hen min kortvariga adept och jag kom med förslag på struktur i salen han kunde prova. Jag samtalade med klasserna och vädjade till nystart och nya chanser för allas väl och ve. Det hela vände ganska snabbt. Inga underverk utfördes men kurser fullföljdes och utbildning kom till stånd. Självförtroendet växte och redan nästa termin växte egensinnig men respekterad lärare fram.  kanske en av de kortare insatserna men en väldigt lyckad sådan.
  Ska bli intressant att höra de andra s tankar i morrn.

Föreläsning 7 okt.

(Tyvärr publicerade jag inte detta så det hamnar lite fel).
Föreläsningen handlade mycket om mentorns roll. Förutom en liten historiebeskrivning av Odysseéns klassiska mentorsbild Hjälparen, Förebilden, Pedagogen så handlade det mycket om önskade/oönskade egenskaper och handlingar hos mentorn. Om inte personkemin funkar kanske det är bra att vädra det direkt och en annan mentor kan utses för allas bästa. Att det hela är ett hedersuppdrag som behöver handskas med respekt. Man kan både få och ta olika roller som mentor.

Mentorn har ett viktigt uppdrag som ska gynna adepten. Denne ska ju stödjas och utmanas utifrån dennes behov och förutsättningar. Här är det viktigt som alltid som medmänniska "ha stora öron och liten mun" .  Orden man använder ska både stödja och kritisera på ett sätt som stärker adeptens tankar och lust att ta sig an nya utmaningar. En god mentor "bör vara rationell och emotionell, ha hög personlig intelligens. ha empati och sympati och förstå adeptens signaler". Det är inga dåliga krav.

Det handlade också om oönskade mentorsoller: Den Erfarne, Fadersgestalten, Världsmästaren, Bulldozern, Den bagatelliserande, Utvecklingsoptimisten, Den Systematiske och Den Godmodige. Vilka drag har jag en "släng av", vilka har jag kanske arbetat bort?
Jag har aldrig haft något officiellt mentorsuppdrag men när jag tänker på det har jag många gånger stöttat nya kollegor på sin nya arbetsplats men även nyutbildade eller långtidsvikarier. Om jag varit nära någon fälla så är det nog den erfarne och fadersgestalten. Men jag tror inte det varit så illa.För många år sen insåg jag nog inte komplexiteten vi alla bär på och skolans komplexitet. (Kommer jag nånsing göra det?) Då kanske jag levererade förslag som jag trodde skulle fungera. På senare år har jag mer känt av personen.

Vad söker adepten egentligen? Av det som togs upp tror jag sätt att förbättre relationer är en viktig del. Undervisning kan ske på många olika sätt men det är oftast en reltionen som måste byggas. Både mellan mentor adept men i klassrumssituationen är det en kritisk aspekt. Att få det i ständig förbättring är ett mål att bära med sig. Som tidigare nämnt söker adepten ett bollplank inför och efter nya erfarenheter kan sammanfatta det.

Sen följde tankar kring det första mötet, om etik och sekretess, mötesstruktur, spelregler. Vidare saker att tänka på osm att lyssna och ge utan att styra. Kanske våga ifrågasätta och provocera men ändå stötta framåtskridande Att försöka vara personlig men inte privat. Kanske blir det privat i en fortsättning efter mentorstiden. 

Vi fick med lite frågor att tänka på. Det får bli ett annat blogginlägg:

• Vilka erfarenheter/kunskaper kan du bidra med
• Vilka är dina egna förväntningar
• Hur kan du se till attt tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med adepten
• Kan du vara långsiktigt engagerad
• Vilka hinder kan du stöta på.

Blogg eller site

Jag har lite svårt för flödet i bloggar, det blir ingen struktur för mig. I kväll har jag suttit med Google Sites och försökt göra en variant. Jag ger dock upp det projektet. Det var väldigt mycket menyer som var väldigt svåra att få nån logik i. (Känses föråldrat men det kanske är jag som är det.) Kändes inte alls intuitivt. Jag stannar med Blogger och ser till att ha undersidor som är statiska. Jag stannar också hos Google för att jag nyttjar Googles produkter i det mesta annat jag gör. Tänker mig att samla anteckningar var bok för sig och film för sig. Mina löpande tankar hamnar i både bloggen och respektive sida. Vet att man ska tagga och det gör jag väl också men jag vill ha ordning. Kanske inser jag att det blir ordning ändå och ändrar igen :)

Mentorskap i förskola och förskola kap1

2011 infördes introduktionsperioden för att introduceras i lärarlivet och ge chans att visa kompetens för att få sin lärarlegitimation. När Borås Stad inte längre avlönar sina mentorer undrar jag om det fortfarande gäller? http://www.skolverket.se/kompetens-och-fortbildning/lararlegitimation/introduktionsperioden visar mycket riktigt att kravet slopades 1 juli 2014. Nu ses det en möjlighet : "Trots att kopplingen till legitimationen är borta ska du göra en introduktionsperiod. Det är en möjlighet till en god start på ditt yrkesliv." 

I och med det bryr jag mig inte om detaljer kring dokumentation för lämplighet. Samtidigt är det ju så att egenskaperna man eftersträvar är desamma så den aspekten faller ju inte på något vis. Dokumentationen kan dock göras annorlunda och vara mer framåtsyftande tänker jag.

Vidare funderar jag på distinktionen mellan handledare och mentor. Mentorn ska ju inte vara utbildare, bedömare men skulle ändå bidra med dokumentationen av lämplighet.  Nu är ju det passé men ändå. Författarna belyser också att detta kan vara ett problem i förhållandet mellan mentor och adept. Ska man bedöma och samtidigt vara förtrolig, ett motsatsförhållande kan tyckas. Författarna menar att skolledningen skulle kunna vara inblandad för att lätta bedömningsbördan. Vitsen med mentorskapet är ju utvecklad undervisning och lärarroll. Man nämner den japanska varianten med kollegialt lärande med systematiska studier av lektioner där flera kollegor agerar mentorer åt varann. Personligen gillar jag den skarpt.den kallas Learning Study. Även varianten som kallas Lesson Study är mycket intressant, när man genomför lektioner med sikte på att hitta den kritiska aspekten i inlärningen inte hur miljön mm påverkar. 

Introduktion på HB

Idag kickar kursen igång. En solig dag i fina Borås. Jag åt en bit mat på Springrolls efter jobbet och styrde kosan mot Balder.  Kursen hoppas jag ger mig nya perspektiv och ökad förståelse i bemötande av kollegor, elever men även alla andra.
Kursen är webb-baserad och mycket kommer ske via Adobe Connect. Mina reflektioner och tankar kring mentorsskapet ska redovisas här och till slut ska jag sammanfatta min mentorsfilosofi utifrån mina tankar med hänvisning till litteraturen.

Det jag bär med mig från föreläsningen är framförallt skillnaden på handledare och mentor. En handledare ska bland andra saker instruera och bedöma men det är inte mentors uppgift vilken mer ska stötta och vara likt ett bollplank. 

En mentor ska ha många egenskaper men några som färgar dem alla är ödmjukhet och en förmåga att lyssna och förstå. Naturligtvis måste mentorn ha mycket erfarenhet och ha ett förtroendekapital för att kunna utmana och inspirera till nya saker men de personliga egenskaperna är en viktig grund för att det ska fungera som tänkt.