I och med det bryr jag mig inte om detaljer kring dokumentation för lämplighet. Samtidigt är det ju så att egenskaperna man eftersträvar är desamma så den aspekten faller ju inte på något vis. Dokumentationen kan dock göras annorlunda och vara mer framåtsyftande tänker jag.
Vidare funderar jag på distinktionen mellan handledare och mentor. Mentorn ska ju inte vara utbildare, bedömare men skulle ändå bidra med dokumentationen av lämplighet. Nu är ju det passé men ändå. Författarna belyser också att detta kan vara ett problem i förhållandet mellan mentor och adept. Ska man bedöma och samtidigt vara förtrolig, ett motsatsförhållande kan tyckas. Författarna menar att skolledningen skulle kunna vara inblandad för att lätta bedömningsbördan. Vitsen med mentorskapet är ju utvecklad undervisning och lärarroll. Man nämner den japanska varianten med kollegialt lärande med systematiska studier av lektioner där flera kollegor agerar mentorer åt varann. Personligen gillar jag den skarpt.den kallas Learning Study. Även varianten som kallas Lesson Study är mycket intressant, när man genomför lektioner med sikte på att hitta den kritiska aspekten i inlärningen inte hur miljön mm påverkar.
