Nu närmar sig nästa steg i kursen. På tisdag ska vi diskutera samtalsmetoderna i Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning,och ledarskap (Erik Rautalinko 2007 ) samt Professionell vägledning-samtal som redskap (Kerstin Hägg och Svea Maria Kuoppa 2007).
Både är mycket tänkvärda. Kommer på mig själv se många tankar på pränt som jag inte självt verbaliserat. Samtidigt börjar jag undra om jag bara betonar det jag redan vill få bekräftat? Beskrivningen av de tre stegen i vägledningsmetoden (Professionell väg... s 45) känns klockren för hur jag själv ser på ett gott samtal. Ungefär så arbetar jag med eleverna jag har. Kanske i snabbformat men ändå.
- Lyssna. Klargöra situationen. Inte bara tills man gissat vart berättelsen ska utan ta in hela talarens version och verklighet. Försöka att inte filtrera. Innan steg 2 försöker man återge en version som talaren kan godkänna eller förtydliga.
- Vidga perspektiv, konstruera handlingsalternativ och planer. Nya sätt att göra, kunna och vara. Sätta upp mål.
- Göra en handlingsplan och tänka ut tänkbart stöd för genomförande. Avsluta med en utvärdering av samtalet.
Faran för mig personligen är, precis som författaren utvecklar , att man "gissar" vad problemet består i. Man kanske vill se snabba resultat men oftast tror jag det handlar om pressat tidsschema. I mitt fall ofta med elever men även med kollegor. Någon av oss måste vidare. Med åren förstår jag att det man trodde jag förstod är betydligt mer komplicerat och upplevelser väldigt subjektiva. Det är vist att inte "rush to conclusions". Men jag upplever att det krävs träning och viljekraft att just fokusera på den andre utan att "mitt" ska blandas in. Kanske egot eller självbekräftelsen får stå tillbaka men det är nyttigt som bara den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar