Filmwebbinarie om samtalsmodeller

I eftermiddag såg vi alla gruppers filmer. Av någon anledning kom den film vi skulle se aldrig fram till vår grupp så vår respons blev en improvisation. Det var också ett äventyr att lyssna på filmer som streamades via Adobe Connect. Inte helt lätt är en klar slutsats att dra. Ljudet var ej urskiljbart i många stunder. Men kommentarerna efter och analyserna av de grupper som haft möjlighet att analysera filmerna ihop var givande och hördes bra. Alla grupper hade lite olika upplägg och hade engagerat sig ordentligt. Hoppas vi får möjlighet att se filmerna i vettig kvalité. Alla var eniga om att övning ger färdighet men det gäller att inte göra modellen till en mall som gör samtalet "omänskligt".

Jag tror ett vettigt upplägg hade varit att göra som min grupp. Ladda upp den till Youtube och sen klickar alla bara på länken och ser videon direkt från Youtube. På det viset slipper man också exportera filmen ner till under 100MB som var max storlek på inlämningen i Pingpong. Man kan göra filmen olistad och bara dela en länk ifall man inte vill att hela världen ska se. Lite tråkigt med vår video var att man inte såg hela videofönstret så våra instick med kommentarer syntes inte, vilket var en stor del av poängen med vårt upplägg.

Samtalsfilmen inlämnad.

Vi hade nog tankarna klart för oss när vi samlades för inspelning. Vi spånade vad vi ville ha med och vi var eniga direkt. Som en twist på det hela gjorde vi alla fel på en minut innan vi gjorde som vi tror är bättre. Att samtalsträna ska vara bra sägs det. Visst kunde vi se enstaka detaljer som vi ville rättat till men det härrörde nog mer till ovana att bli filmade. Känns inte naturligt. Nåväl, det ska bli spännande att se de andras filmer.

Snart seminarie om Samtal 4 nov.

Nu närmar sig nästa steg i kursen. På tisdag ska vi diskutera samtalsmetoderna i Samtalsfärdigheter-stöd, vägledning,och ledarskap (Erik Rautalinko 2007 ) samt Professionell vägledning-samtal som redskap (Kerstin Hägg och Svea Maria Kuoppa 2007).
Både är mycket tänkvärda. Kommer på mig själv se många tankar på pränt som jag inte självt verbaliserat. Samtidigt börjar jag undra om jag bara betonar det jag redan vill få bekräftat? Beskrivningen av de tre stegen i vägledningsmetoden (Professionell väg... s 45) känns klockren för hur jag själv ser på ett gott samtal. Ungefär så arbetar jag med eleverna jag har. Kanske i snabbformat men ändå.

1. Lyssna. Klargöra situationen. Inte bara tills man gissat vart berättelsen ska utan ta in hela talarens version och verklighet. Försöka att inte filtrera. Innan steg 2 försöker man återge en version som talaren kan godkänna eller förtydliga.
2. Vidga perspektiv, konstruera handlingsalternativ och planer. Nya sätt att göra, kunna och vara. Sätta upp mål.
3. Göra en handlingsplan och tänka ut tänkbart stöd för genomförande. Avsluta med en utvärdering av samtalet.

Faran för mig personligen är, precis som författaren utvecklar , att man "gissar" vad problemet består i. Man kanske vill se snabba resultat men oftast tror jag det handlar om pressat tidsschema. I mitt fall ofta med elever men även med kollegor. Någon av oss måste vidare. Med åren förstår jag att det man trodde jag förstod är betydligt mer komplicerat och upplevelser väldigt subjektiva. Det är vist att inte "rush to conclusions". Men jag upplever att det krävs träning och viljekraft att just fokusera på den andre utan att "mitt" ska blandas in. Kanske egot eller självbekräftelsen får stå tillbaka men det är nyttigt som bara den.