Föreläsningen handlade mycket om mentorns roll. Förutom en liten historiebeskrivning av Odysseéns klassiska mentorsbild Hjälparen, Förebilden, Pedagogen så handlade det mycket om önskade/oönskade egenskaper och handlingar hos mentorn. Om inte personkemin funkar kanske det är bra att vädra det direkt och en annan mentor kan utses för allas bästa. Att det hela är ett hedersuppdrag som behöver handskas med respekt. Man kan både få och ta olika roller som mentor.
Mentorn har ett viktigt uppdrag som ska gynna adepten. Denne ska ju stödjas och utmanas utifrån dennes behov och förutsättningar. Här är det viktigt som alltid som medmänniska "ha stora öron och liten mun" . Orden man använder ska både stödja och kritisera på ett sätt som stärker adeptens tankar och lust att ta sig an nya utmaningar. En god mentor "bör vara rationell och emotionell, ha hög personlig intelligens. ha empati och sympati och förstå adeptens signaler". Det är inga dåliga krav.
Det handlade också om oönskade mentorsoller: Den Erfarne, Fadersgestalten, Världsmästaren, Bulldozern, Den bagatelliserande, Utvecklingsoptimisten, Den Systematiske och Den Godmodige. Vilka drag har jag en "släng av", vilka har jag kanske arbetat bort?
Jag har aldrig haft något officiellt mentorsuppdrag men när jag tänker på det har jag många gånger stöttat nya kollegor på sin nya arbetsplats men även nyutbildade eller långtidsvikarier. Om jag varit nära någon fälla så är det nog den erfarne och fadersgestalten. Men jag tror inte det varit så illa.För många år sen insåg jag nog inte komplexiteten vi alla bär på och skolans komplexitet. (Kommer jag nånsing göra det?) Då kanske jag levererade förslag som jag trodde skulle fungera. På senare år har jag mer känt av personen.
Vad söker adepten egentligen? Av det som togs upp tror jag sätt att förbättre relationer är en viktig del. Undervisning kan ske på många olika sätt men det är oftast en reltionen som måste byggas. Både mellan mentor adept men i klassrumssituationen är det en kritisk aspekt. Att få det i ständig förbättring är ett mål att bära med sig. Som tidigare nämnt söker adepten ett bollplank inför och efter nya erfarenheter kan sammanfatta det.
Sen följde tankar kring det första mötet, om etik och sekretess, mötesstruktur, spelregler. Vidare saker att tänka på osm att lyssna och ge utan att styra. Kanske våga ifrågasätta och provocera men ändå stötta framåtskridande Att försöka vara personlig men inte privat. Kanske blir det privat i en fortsättning efter mentorstiden.
Vi fick med lite frågor att tänka på. Det får bli ett annat blogginlägg:
- Vilka erfarenheter/kunskaper kan du bidra med
- Vilka är dina egna förväntningar
- Hur kan du se till attt tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med adepten
- Kan du vara långsiktigt engagerad
- Vilka hinder kan du stöta på.
Spännande tankar! Du beskriver hur komplext det kan vara att få till en fungerande och utvecklande relation. En process som man måste jobba med och bygger på ömsesidig respekt. Insiktsfullt att du har kommit till att ej längre bara vara den erfarne som kommer med färdiga svar utan en önskan att utmana adepten att komma på egna svar och lösningar.
SvaraRadera